Du vet den där känslan - något är inte rätt, men man kan inte riktigt sätta fingret på det.
Sanningen kommer alltid fram - oftast i sin värsta form.
Ibland undrar jag om man någonsin kommer sluta häpna över hur mycket oerhört korkade människor det finns - troligen inte.
Men ett personlihetsdrag som jag tycker är lite extra intressant är "storprataren" - personer som framhåller sig själva genom att helst hela tiden prata om sin utomordentliga egenskaper, om hur denne är jesus sänt, och samtidigt gärna pratar skit om andra (för att framhäva sig själv)
Det intressanta i kråksången är ju när det dag för dag visar sig hur alla dessa egenskaper/kompetenser bara fallerar kring personen.
Det enda försvar denna då kan ta är att då göra allt i sin makt att försöka framhäva andras negativa egenskaper - flytta fokus. Detta är ju dock ingen vidare långsiktig plan, för jag vet då iaf ingen (som är intresserad av framgång) som är sugen på att sitta och höra draman och skitprat.
Det som ändå fascinerar mig mest är varför man vill marknadsföra egenskaper/komptenser som en stor fantastisk kakbuffé - det måste ju bli ett sjukt nederlag när det uppdagas att detta inte stämmer. -" Jag kan allt om kontrakt - precis allt, är en superexpert på att fixa starka kontrakt". och sedan visar det sig att presonen skrivit in sig i den mest konstiga och missgynnande uppgör som tänkas kan. Det måste ju vara oerhört pinsamt när detta uppdagas - och att då inte ha mer än möjligtvis en gråt att sätta till. Den törnen för sin uppbygda starka fasad måste ju vara fruktansvärd - eller? Eller är det så att dessa personer helt enkelt befinner sig i något paralellt universum där det inte alls är förstående för konsekvenserna?
Ja, i mitt universum är det iaf oerhört märkligt att utge sig för att vara något och hela tiden leva i skräcken för att bli påkommen.
Jag skulle aldrig utge mig för att vara en cake boss - för det visar sig ganska snart när jag bjuder på bullar att dessa troligen skulle vara bättre att bygga mur med än att faktiskt sätta tänderna i... Varför utsätta sig själv för en sådan förnedelse? Det är ju oerhört skadligt för din person och rykte på lång sikt.
Men det klart bestitter man väligt få, och kanske väldigt dåliga egenskaper, kanske man intalar sig själv tills man tror sig själv, eller helt enkelt tar den enkla vägen och bara tillskriver sig själv egenskaper - det låter och ser ju om inte annat snitsigt ut vid en första anblick.
